måndag 11 oktober 2010

Middag

Jag har ätit palt, utan att drabbas av en förlamande paltkoma. Är det p.g.a att jag befinner mig i norrländsk diaspora (och trivs bra med det) som jag inte längre känner för att dö direkt efter palten? Eller, förlåt. Palt'n.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar