Kultingar i Afrika

Inatt drömde jag att jag var i Etiopien, i flera olika delar av landet. När jag landade med planet så verkade jag inte vara på flygplatsen i Addis Abeba utan mitt ute i en riktigt eländig öken om var full av svältande barn och snustorra kadaver. Barnen grät, kadavren låg utspridda. Resan arrangerades av någon slags svensk turistgrupp och de flesta ställen vi var på (restauranger och så) var fulla av vita västerlänningar och en och annan etiopier. Vi vallades mellan restaurangerna och röda små stugor med vita knutar. Inte en enda äkta etiopisk hydda fanns någonstans. Jag kände mig rätt blåst på konfekten. Mest blåst kände jag mig när jag fick i uppdrag att vakta en grupp griskultingar när de andra svenskarna var ute på någon utflykt. Jag motionerade grisarna och sprang med dem runt en av de röda stugorna, grisarna sprang på träspångar över små bäckar och upp på trappan och in i huset. Det var såklart rätt roligt men inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jaga grisar kan man ju göra i Småland, tänkte jag.

Surar loss

Jag sitter här och tjursurar såhär på lördagseftermiddagen. Varför vet jag inte. Kanske för att jag är lite hungrig och inte vill laga mat. Ska nog bota tjurandet med en surgubbvila.

Svängig bit

Här kommer en svängig låt, såhär mitt på kvällskvisten och långt efter senate blogginlägget. Jag tar inte något ansvar för texten, bara för groovandet och för stråkgrejerna och körerna och för att det är en riktigt, riktigt bra låt.

Gymnasiefeeling

Imorgon ska jag ringa till Lunds Universitet och boka tid med en studievägledare. Förhoppningsvis har någon tid att leda mig på fredag, eller tidigare.

Senast jag var hos en studievägledare var på gymnasiet, jag minns inte vad de tyckte att jag skulle göra. Hoppas att vägledarna på universitetet vet. Eller alltså nu har jag ju faktiskt rätt så konkreta frågor som egentligen bara handlar om utbildning. Och jobb. Jag tror att studievägledare gillar rätt så konkreta frågor.

Grattis

För lite mer än 20 minuter sedan slutade jag fylla år. Det var en både enormt tråkig och rolig födelsedag. Tråkig eftersom att jag tillbringade hela förmiddagen, dagen och en bit in på förkvällen på flygplatser, på flyg och på flygbussar omgiven av folk som antagligen röstat fram den sittande regeringen. Det var helt enkelt olidligt. Förutom det vettiga samtalet med en trevlig kirunabo som jobbade på LKAB. Sedan blev det roligt igen, när jag kom hem till lägenheten. Bra och kul start på 2011. Resten av året måste jag väl bara intala mig att livet inte slutar när man fyllt 26. Och att det är för tidigt att pensionsspara. Eller är det det?!