Janne M

Jag läser just nu en bok av Jan Myrdal. "En illojal europés bekännelser" heter den. Bitvis är den rätt bra, men de flesta sidorna i boken utgörs av spridda minnen från när han som barn blev förolämpad eller missförstådd. Han vill få det att låta som att det är imperialisternas, strukturernas, reaktionärernas, eller vilka-som-helsts utom hans eget. Man fattar rätt snart att han måste ha varit enormt odräglig som barn och som ung vuxen. Han har ju även visat sig på styva linor och i korkade sammanhang som gammal vuxen. Nåja. Just nu läser jag om hur han försökte träna sitt första barn (medan barnet var i fosterstadie i hans frus mage) att sparka rytmiskt. Alltså sparka rytmiskt inifrån magen då Jan smällde ihop böcker över hans frus gravida mage. Fostret reagerade alltså på oljudet som Jan förde. Ja, ni hör ju själva.